Igår kväll var jag på bio och såg Tusen gånger godnatt. Måste bara skriva av mig lite då filmen verkligen berörde mig. Den handlar om en kvinna som arbetat länge som fotograf i konfliktområden och sedan bildat familj men fortsatt sin karriär som sådan fotograf. Hennes familj fick ta mycket stryk och blev ofta åsidosatta då hon till varje pris ville få fram sin story till övriga världen genom sina bilder. Man får se när hon befinner sig i Kabul och ska fota en kvinna som ska bära en massa sprängmedel och sedan ta sitt och en massa andras liv genom att detonera sprängmedlen. Kvinnan hinner inte stoppa dådet och får själv uppleva sprängningen. I slutet av filmen är hon tillbaks där och får gå igenom liknande situation men får sån ångest då hon inte heller kan stoppa det denna gång.. Vilket hon nu vill göra till varje pris då det är en liten flicka som får ta på sig sprängmedlen.

Mina tankar och reflektioner är åter igen, vilken sjuk värld vi lever i. Kontrasterna är så stora att jag blir mållös. Jag får sån ångest över att så många barn råkar så illa ut och att de till och med måste offra sig och dö tidigt. De har inget att sätta emot och jag undrar vad det är som är så viktigt att de ska behöva offra sitt liv? Jag kan må så bra och le o va glad på ena sidan av jorden men kan samtidigt bli så berörd att jag mår illa och gråter över för hur det är på andra sidan jorden.

Kontraster va ordet. Jag låter det sjunka in i mig.

/M.

 

MiaMIaMIa

31 juli 2014 16:49

Kom gärna in till min blogg och läs och kommentera. Vad ni tycker om den! Vetja! http://miamiamia.bloggplatsen.se/

http://miamiamia.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hoping you take that jumpBut don't fear the fallHope when the water risesYou built a wallHoping the crowd screams outScreaming your nameHope if everybody runsYou chose to stayHope that you fall in loveAnd it hurts so badThe only way you can kn...

Två år har gått sedan du lämnade mig men jag minns dagen som igår.. dagen då jag senast såg dig i livet. Jag minns varenda detalj och kommer aldrig att glömma. Du hade din röda kofta på dig trots att det var varmt och sommar. Men du satt ju ute i sku...

  Hur mörkt livet än må kännas ibland så finns det alltid ljuspunkter som dyker upp då och då.  Allt är relativt och det är aldrig bara svart eller vitt- det är både och.  Är man längst ner på botten så finns det bara en väg att gå- upp! :) ...